Dag 3 – Mina föräldrar.

Min pappa heter Rolf Kurt Ingemar Löfgren och är 62 år, han föddes den 9 december 1948.
Han är väldigt envis, och tänker sig inte alltid för innan han uttrycker sin åsikt, men innerst inne har han ett hjärta av guld. Min pappa är nämligen en sån person som inte tänker på sig själv, utan han hjälper alltid alla andra utan att tänka på vad han själv behöver.

Jag har sett min pappa full en gång, det var en ganska rolig upplevelse. Han är nämligen ingen stordrickare, utan det är bara vid speciella tillfälle som han skulle få för sig att dricka mer än en lättöl.

Min pappa är nog den av mina föräldrar jag är mest lik, både vad det gäller personlighet och utseende.
Nu är jag iofs inte särskilt lik en man på 62 år med en stor mustach, men ni fattar vad jag menar.
När jag var liten fick jag nämligen en bild på honom som 9 åring. Och när man jämförde den bilden med mitt skolfoto som nioåring hade man fan kunnat tro att vi var tvillingar, förrutom det faktum att jag hade långt hår :P


Min mamma heter Lena Kerstin Löfgren, och är 59 år, hon föddes den 30 juli 1951.
Hon är en väldigt känslomässig person, hon låter sina känslor styra många av hennes beslut.
Min mamma är också en sån person som nästan bryter ryggen i hennes försök att vara alla till lags, till den grad att hon knappt hinner med sig själv.

Hon är inte heller någon drickare, jag har aldrig sett henne full i hela mitt liv.
Även om det är fest så dricker hon alltid vatten, hon tycker helt enkelt inte om sprit.
Men det behövs inte, för hon ser till att alla har roligt ändå bara med hennes härliga personlighet.

Jag kommer enligt mig själv väldigt bra överens med båda mina föräldrar.
Visst, vi har våra dispyter där vi inte alltid håller med varandra, men det har aldrig varit något allvarligt eller långvarigt.
Dom ställer attid upp, även om det gäller saker som att köra mig hem när jag druckit för mycket..

Jag minns första gången jag drack sådär övermycket, jag visste inte ens hur min mobil funkade i det stadiet och en nattvandrare fick hjälpa mig att ringa dom. Men dom har aldrig skällt på mig hur odräglig jag än har varit. Dom sa alltid "du kommer må som du förtjänar imorgon" och dom hade rätt, för att skälla på någon som druckit för mycket hjälper faktiskt inte ett jäkla skit.

Det är dom som lärt mig att man ska respektera dom äldre, förutsatt att dom ger en respekt tillbaka.
Det är dom som lärt mig de flesta av mina värderingar, att man säger tack efter en komplimang eller om någon håller upp dörren för mig.
Dom lärde mig hur man hanterade pengar, att man måste spara om man vill ha något och att man inte får något gratis.
Dom har lärt mig nästintill allt och allt dom gjort har påverkat mig till att bli den jag är idag.
Och jag tycker faktiskt att jag är helt okej ;D

Nej, bättre föräldrar hade jag nog inte kunnat ha.

Dag 2 – Min första kärlek.

Min första kärlek var en underbar kille och pojkvän på alla sätt och vis.
Han hette M och vi blev tillsammans den 4 november 2004, jag minns dagen så väl :)

Men första gången vi träffades var faktiskt när han skulle träffa min vän A, efter att dom pratat en tid på msn.
Dock så verkade det aldrig klicka mellan A och M, dom träffades aldrig ensamma utan bara när vänner var med.
Så det rann ut i sanden men jag och M fortsatte vara vänner.

Jag hade faktiskt aldrig sett M som något annat än en vän den där kvällen allt förändrades.
Vi satt bara och spelade kort och skämtade som vanligt när han kysste mig.
Och plötsligt var det som om allt trillade på plats.. hur hade jag kunnat missa att jag var kär i honom?
Just då var det ju så uppenbart!

Jag fick naturligtvis dåligt samvete, vad skulle A säga?
Men eftersom att det gått flera månader sen de slutade träffas och hon aldrig var kär i honom så gav hon oss sin välsignelse.

Och gissa om jag var lycklig..
Eftersom att M och jag bodde 1,5 mil från varandra så bestämde vi att det var bäst om vi bara träffades på helgerna. Det var såklart skitjobbigt, men ändå bra, för jag hann verkligen börja sakna M de dagarna som vi inte träffades och därför höll såklart förälskelsen i sig.

M var verkligen den perfekta pojkvännen, snäll, omtänksam och han gjorde mig aldrig ledsen med flit.

Istället var det jag som gjorde honom ledsen, för den 24 juni 2006 berättade jag för honom att jag ville gå skillda vägar. Något av det svåraste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Jag älskade honom fortfarande, men jag var inte kär i honom längre. Och jag tyckte helt enkelt att det var själviskt att behålla honom som min pojkvän när jag visste att det fanns en tjej där ute som kunde göra honom lyckligare och älska honom på det sättet som han förtjänade.

Som tur är så har vi kunnat förbli vänner, och idag 4 år senare så träffar både honom och hans nya flickvän ganska ofta. Jag hade inte kunnat vara gladare för deras skull, för när jag ser dom tillsammans så inser jag att de passar ihop på ett sätt som jag och M aldrig gjorde.

Det är konstiga saker, det där med kärlek, men just min första kärlek gav mig en oerhört fin vänskap istället :)

nej, vet ni vad?
inget tillfälle är lika bra som nu, så vi kör igång direkt!

Dag 1 – Presentera mig själv.

Mitt namn är Eva Mia Christine Löfgren och är född och uppvuxen Trelleborg.
Jag har är yngst i en syskonskara på fem personer, vilket har gjort att jag glidit lite på en räkmacka vad det gäller regler där hemma. Dock så skulle jag inte säga att jag är bortskämd, för jag får varken min vilja igenom eller allt jag pekar på. Men det är jag jäkligt glad för, för det har lärt mig att man inte får något här i livet utan att jobba för det.

Ta det här med veckopeng till exempel, majoriteten av mina vänner fick veckopeng fast de inte gjorde ett skit för att hjälpa till där hemma. Jag däremot spenderade fredagarna med att städa huset och till systers kanin för att få lite pengar, men vafan, det gjorde ju att jag lärde mig uppskatta pengar och det värdet de faktiskt har :)

Få se nu, var var vi någonstans?

Ja just det, jag har fyra syskonbarn som jag älskar fruktansvärt mycket.
Josefin som är 15, Max som är 8, Alma som är 3, och Anton som är 2.
Alla har lika fina och olika personligheter och jag skulle inte kunna föreställa mig livet utan dom.

Jag är 174 cm lång och väger.. för mycket :P
Jag har blå ögon och för tillfället brunt hår, även om det är mörkblont egentligen.
Jag snarkar som ett helt sågverk, vilket gör att jag sover fruktansvärt dåligt.
Så det kvittar i princip hur länge jag än sover för jag är alltid skittrött!
Jag har nästintill konstant huvud och ögonvärk. Sorgligt nog så är jag så van att jag knappt märker det längre.. hrm, kanske får kolla upp det där? :P

Jag gillar att träna kondition, så som step up, aerobic och zumba.
Tyvärr så har jag den egenskapen att jag måste få ur tummen ur röven först, men om jag bara kommer igång så tycker jag att det är skitkul, nu efter jul så är det jag som ska ta mig i kragen!

Jag jobbar som elmontör även om jag hatar det för det mesta :P
Jag hade egentligen velat jobba med djur, till exempel på ett hunddagis eller en djuraffär..
Inte världens största ambition kanske, men jag älskar verkligen djur, det är min stora passion.
Jag tror det började när jag fick adoptera min syster Annikas kanin när jag var liten, minns inte hur gammal jag var, men jag kan inte minnas en tid som liten där jag inte hade Hampus.
Sorgligt nog dog har 13 år gammal av en tumör och mitt liv rasade samman.

Jag har haft fler djur i mina dagar.
Minns att vi hade en hund som hette Lizzie när jag var liten, vi fick adoptera den när dess riktiga ägare dog. Efter det så fick vi Zingo, och några år senare fick vi adoptera min morfars hund, Sammi, för han inte kunde ta hand om honom längre. Vi blev dock hundfria 2007 när Zingo somnade in en vecka innan min student. Att ta beslutet att han skulle avlivas var nog det svåraste jag gjor i hela mitt liv.

Men på morsdag detta året fick vi en ny vovve igen, en underbar welsh corgi cardigan valp som fick namnet Sessan, just för att hon är en liten prinsessa :) En kelgris och mördarmaskin i ett, helt perfekt!

Ja, under årens lopp har jag även haft fåglar, kaniner som jag sa innan, fiskar och 3 hamstrar.
Ett helt zoo som ni hör, men vad ska man göra när man älskar djur och har plats både i hem och hjärta för fler?

Jag bor ensam i en lägenhet, en 1½a på 48 kvm, om man inte räknar med min übersöta hamster Pucko och mina fin fina fiskar :)
Vissa dagar blir det lite ensamt men det gör inget, för även om jag gillar sällskap så har jag även mina dagar då jag bara vill vara ensam, och då kan det vara skönt att ha något eget.
Dock så är jag hemma hos mamma och pappa nästan varje dag för att gå ut med Sessan :)

Personligheten då?

Jag tror att jag är ganska passiv, jag tycker inte om att bli ovän med folk.
Jag har ganska lång stubin så det tar ett tag att göra mig arg, men när jag väl blir arg så vill man fan inte vara i samma rum som mig. Som tur är så händer det väldigt sällan.
Irriterad har jag lättare för att bli, speciellt när folk vet vilka knappar dom ska trycka på, och bara fortsätter att provocera mig.
Jag är fruktansvärt långsint, om någon har sårat mig på något vis så glömmer jag det inte.
Jag pratar inte om det, men det ligger där och bubblar under ytan, en väldigt negativ egenskap om ni frågar mig.

Jag har en tendens att gräva ner mig själv om jag är ledsen eller mår dåligt, jag är inte en sån som gillar att prata om hur jag mår och känner. Däremot så lyssnar jag gärna på andras problem och ger mitt perspektiv på saker och ting, om personen i frågan vill ha det såklart.

Jag har ett fruktansvärt ålderskomplex och började förbereda mig på döden när jag fyllde 19 :P
Sorgligt men sant.
Själv så tror jag inte att jag kommer bli särskilt långvarig i detta livet. Det är inte så att jag vill dö, men det ligger en känsla och lurar som får mig att tro att jag kommer dö ung.
Fast vad vet jag, jag kanske blir 103 bast och har rullstolsrace tills den dagen jag trillar av pinnen, det återstår att se.

Vet inte riktigt om det finns så mycket mer att säga om mig själv?
Resten lär ju komma upp i de andra punkterna på listan :)

funderar på att börja med denna listan imorgon..
man blir ju lite mer motiverad att blogga om man vet vad man ska blogga om :P

Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.