nej, vet ni vad?
inget tillfälle är lika bra som nu, så vi kör igång direkt!

Dag 1 – Presentera mig själv.

Mitt namn är Eva Mia Christine Löfgren och är född och uppvuxen Trelleborg.
Jag har är yngst i en syskonskara på fem personer, vilket har gjort att jag glidit lite på en räkmacka vad det gäller regler där hemma. Dock så skulle jag inte säga att jag är bortskämd, för jag får varken min vilja igenom eller allt jag pekar på. Men det är jag jäkligt glad för, för det har lärt mig att man inte får något här i livet utan att jobba för det.

Ta det här med veckopeng till exempel, majoriteten av mina vänner fick veckopeng fast de inte gjorde ett skit för att hjälpa till där hemma. Jag däremot spenderade fredagarna med att städa huset och till systers kanin för att få lite pengar, men vafan, det gjorde ju att jag lärde mig uppskatta pengar och det värdet de faktiskt har :)

Få se nu, var var vi någonstans?

Ja just det, jag har fyra syskonbarn som jag älskar fruktansvärt mycket.
Josefin som är 15, Max som är 8, Alma som är 3, och Anton som är 2.
Alla har lika fina och olika personligheter och jag skulle inte kunna föreställa mig livet utan dom.

Jag är 174 cm lång och väger.. för mycket :P
Jag har blå ögon och för tillfället brunt hår, även om det är mörkblont egentligen.
Jag snarkar som ett helt sågverk, vilket gör att jag sover fruktansvärt dåligt.
Så det kvittar i princip hur länge jag än sover för jag är alltid skittrött!
Jag har nästintill konstant huvud och ögonvärk. Sorgligt nog så är jag så van att jag knappt märker det längre.. hrm, kanske får kolla upp det där? :P

Jag gillar att träna kondition, så som step up, aerobic och zumba.
Tyvärr så har jag den egenskapen att jag måste få ur tummen ur röven först, men om jag bara kommer igång så tycker jag att det är skitkul, nu efter jul så är det jag som ska ta mig i kragen!

Jag jobbar som elmontör även om jag hatar det för det mesta :P
Jag hade egentligen velat jobba med djur, till exempel på ett hunddagis eller en djuraffär..
Inte världens största ambition kanske, men jag älskar verkligen djur, det är min stora passion.
Jag tror det började när jag fick adoptera min syster Annikas kanin när jag var liten, minns inte hur gammal jag var, men jag kan inte minnas en tid som liten där jag inte hade Hampus.
Sorgligt nog dog har 13 år gammal av en tumör och mitt liv rasade samman.

Jag har haft fler djur i mina dagar.
Minns att vi hade en hund som hette Lizzie när jag var liten, vi fick adoptera den när dess riktiga ägare dog. Efter det så fick vi Zingo, och några år senare fick vi adoptera min morfars hund, Sammi, för han inte kunde ta hand om honom längre. Vi blev dock hundfria 2007 när Zingo somnade in en vecka innan min student. Att ta beslutet att han skulle avlivas var nog det svåraste jag gjor i hela mitt liv.

Men på morsdag detta året fick vi en ny vovve igen, en underbar welsh corgi cardigan valp som fick namnet Sessan, just för att hon är en liten prinsessa :) En kelgris och mördarmaskin i ett, helt perfekt!

Ja, under årens lopp har jag även haft fåglar, kaniner som jag sa innan, fiskar och 3 hamstrar.
Ett helt zoo som ni hör, men vad ska man göra när man älskar djur och har plats både i hem och hjärta för fler?

Jag bor ensam i en lägenhet, en 1½a på 48 kvm, om man inte räknar med min übersöta hamster Pucko och mina fin fina fiskar :)
Vissa dagar blir det lite ensamt men det gör inget, för även om jag gillar sällskap så har jag även mina dagar då jag bara vill vara ensam, och då kan det vara skönt att ha något eget.
Dock så är jag hemma hos mamma och pappa nästan varje dag för att gå ut med Sessan :)

Personligheten då?

Jag tror att jag är ganska passiv, jag tycker inte om att bli ovän med folk.
Jag har ganska lång stubin så det tar ett tag att göra mig arg, men när jag väl blir arg så vill man fan inte vara i samma rum som mig. Som tur är så händer det väldigt sällan.
Irriterad har jag lättare för att bli, speciellt när folk vet vilka knappar dom ska trycka på, och bara fortsätter att provocera mig.
Jag är fruktansvärt långsint, om någon har sårat mig på något vis så glömmer jag det inte.
Jag pratar inte om det, men det ligger där och bubblar under ytan, en väldigt negativ egenskap om ni frågar mig.

Jag har en tendens att gräva ner mig själv om jag är ledsen eller mår dåligt, jag är inte en sån som gillar att prata om hur jag mår och känner. Däremot så lyssnar jag gärna på andras problem och ger mitt perspektiv på saker och ting, om personen i frågan vill ha det såklart.

Jag har ett fruktansvärt ålderskomplex och började förbereda mig på döden när jag fyllde 19 :P
Sorgligt men sant.
Själv så tror jag inte att jag kommer bli särskilt långvarig i detta livet. Det är inte så att jag vill dö, men det ligger en känsla och lurar som får mig att tro att jag kommer dö ung.
Fast vad vet jag, jag kanske blir 103 bast och har rullstolsrace tills den dagen jag trillar av pinnen, det återstår att se.

Vet inte riktigt om det finns så mycket mer att säga om mig själv?
Resten lär ju komma upp i de andra punkterna på listan :)