Dag 3 – Mina föräldrar.

Min pappa heter Rolf Kurt Ingemar Löfgren och är 62 år, han föddes den 9 december 1948.
Han är väldigt envis, och tänker sig inte alltid för innan han uttrycker sin åsikt, men innerst inne har han ett hjärta av guld. Min pappa är nämligen en sån person som inte tänker på sig själv, utan han hjälper alltid alla andra utan att tänka på vad han själv behöver.

Jag har sett min pappa full en gång, det var en ganska rolig upplevelse. Han är nämligen ingen stordrickare, utan det är bara vid speciella tillfälle som han skulle få för sig att dricka mer än en lättöl.

Min pappa är nog den av mina föräldrar jag är mest lik, både vad det gäller personlighet och utseende.
Nu är jag iofs inte särskilt lik en man på 62 år med en stor mustach, men ni fattar vad jag menar.
När jag var liten fick jag nämligen en bild på honom som 9 åring. Och när man jämförde den bilden med mitt skolfoto som nioåring hade man fan kunnat tro att vi var tvillingar, förrutom det faktum att jag hade långt hår :P


Min mamma heter Lena Kerstin Löfgren, och är 59 år, hon föddes den 30 juli 1951.
Hon är en väldigt känslomässig person, hon låter sina känslor styra många av hennes beslut.
Min mamma är också en sån person som nästan bryter ryggen i hennes försök att vara alla till lags, till den grad att hon knappt hinner med sig själv.

Hon är inte heller någon drickare, jag har aldrig sett henne full i hela mitt liv.
Även om det är fest så dricker hon alltid vatten, hon tycker helt enkelt inte om sprit.
Men det behövs inte, för hon ser till att alla har roligt ändå bara med hennes härliga personlighet.

Jag kommer enligt mig själv väldigt bra överens med båda mina föräldrar.
Visst, vi har våra dispyter där vi inte alltid håller med varandra, men det har aldrig varit något allvarligt eller långvarigt.
Dom ställer attid upp, även om det gäller saker som att köra mig hem när jag druckit för mycket..

Jag minns första gången jag drack sådär övermycket, jag visste inte ens hur min mobil funkade i det stadiet och en nattvandrare fick hjälpa mig att ringa dom. Men dom har aldrig skällt på mig hur odräglig jag än har varit. Dom sa alltid "du kommer må som du förtjänar imorgon" och dom hade rätt, för att skälla på någon som druckit för mycket hjälper faktiskt inte ett jäkla skit.

Det är dom som lärt mig att man ska respektera dom äldre, förutsatt att dom ger en respekt tillbaka.
Det är dom som lärt mig de flesta av mina värderingar, att man säger tack efter en komplimang eller om någon håller upp dörren för mig.
Dom lärde mig hur man hanterade pengar, att man måste spara om man vill ha något och att man inte får något gratis.
Dom har lärt mig nästintill allt och allt dom gjort har påverkat mig till att bli den jag är idag.
Och jag tycker faktiskt att jag är helt okej ;D

Nej, bättre föräldrar hade jag nog inte kunnat ha.