hej bloggen..

det har hänt mycket de senaste dagarna som har fått mig att tänka på kärlek.

jag beundrar verkligen de människorna som med brustna hjärtan tar sig upp ur skiten och vågar tro på kärleken igen. det krävs verkligen mycket mod att utsätta sig själv för möjligheten att bli sårad en gång till.

jag har själv fått mitt hjärta krossat en gång. och sen dess har jag inte vågat utsätta mig för känslor som kan leda till kärlek. istället så hittar jag "fel", anledningar till varför dom inte skulle vara bra nog.
visserligen har jag haft rätt dom flesta gångerna, men ändå..
jag hade nästan gett vad som helst för att våga bli kär igen.

men jag tar det som det kommer, just nu så har jag inget behov av kärlek utom den jag får av mina vänner och familj. för visst måste det vara bättre att vara singel och lycklig än kär och olycklig?

nej, det här med kärlek är komplicerade grejer..