på måndag fyller jag år..
vilket jag gång på gång lyckas glömma bort.

folk har frågat mig vad jag önskar mig.
"vaddå önskar mig? :S" svarar jag.

dom har frågat om jaag har något speciellt planerat.
"nej, varför skulle jag det.. det är en helt vanlig måndag?" säger jag då

jag blev tillfrågad om jag skulle ha fest..
"varför skulle jag det?" svarar jag.

men när vi ändå är på gång så kan jag svara på frågorna ovan

1. jag önkar mig en hund, en corgi närmare bestämt. för att vara ännu mer specifik så är det denna corgin jag vill ha:


men eftersom att aldrig kommer hända så går vi vidare..

2. jag vet inte vad jag ska göra, men jag kommer antagligen åka hem till mamma och pappa, alternativt så åker jag och köper en present till mig själv.. men det blir nog det första alternativet :)

3. NEJ! jag ska inte ha fest. egentligen så hatar jag att ha födelsedagsfester.
varför? för jag är rädd att festen ska vara skittråkig, och så har folk gått och gett mig paket, och då får man bara dåligt samvete.
nej, så kan man inte ha det.

sen så kan det ha med saken att göra att jag blir äldre. jag gillar inte tanken på att åldras.
jag fyller 22.. för mig är det hemskt!
dels för att jag är övertygad om att jag kommer dö innan jag är 40.
dels för att jag känner press över att jag inte gjort något vettigt med mitt liv.. det finns så mycket jag vill göra, så många beslut som ska tas och tiden bara rinner ifrån mig.

jag känner flera i min ålder som fått barn eller är gravida.. jag känner en som köpt hus, och denna personen är yngre än mig. jag känner tom en som har gift sig..

jag får ett nervöst sammanbrott bara på tanken att vara gift, gravid och att bo i ett hus.

är det jag som är seg eller är det alla andra som har bråttom?