idag satt jag och tänkte på mitt ex M, och vad som egentligen hände med honom,
efter att vi slutat träffas så sa vi upp all kontakt nämligen.

ni kan ju tänka er att jag blev måttligt förvånad när jag såg honom på framsidan av en viss tidning senare idag, där han pratade om sin cancer.
och om hur den gjort honom till en bättre människa.

nu ska jag inte dra förhastade slutsatser, men om han var en bättre människa när vi träffades så vill jag inte veta hur han var innan han blev frisk.

för några av anledningarna till att vi slutade träffas var för att jag inte tålde hans sett att se ner på människor.
han såg ner på folk som inte hade lika mkt pengar, lika många märkeskläder, lika många bilar som han och hans familj hade.
han visste även att folk tyckte synd om honom för att han hade haft cancer, och det utnyttjade han till fullo.

kan ni tänka er att argumentera mot honom?
"det är inte kul att höra när du bara skryter om dina pengar hela tiden"
"nehe? men det får jag för jag har haft cancer"

liksom.. va?

det som var motsägelsefullt var att han konstant sa att han ville bli behandlad som någon utan cancer, ändå drog han till med såna kommentarer.
till en början tyckte jag också synd om honom, men det sluta jag snabbt med för jag insåg att han var som vilken rik snubbe som helst.. skrytsam, och om det är något jag hatar så är det när folk konstant pratar om deras pengar. sen samma dag som vi avslutade det hela fick jag reda på att han höll på med andra tjejer samtidigt.

nu kanske ni undrar hur jag kunde vara tillsammans med en sån människa..
tja, jag var ung och dum helt enkelt, och trodde att ingen annan skulle kunna tycka om mig.
men till mitt försvar så träffades vi bara i en månad, fyra helger, längre stod jag inte ut.

och ja, detta blev ett lite långdraget inlägg, men det jag vill säga är; bara för någon har/ har haft cancer så betyder det inte att dom inte kan vara sviniga iaf.

För du kära M, du var ett riktigt svin.