ibland känns det verkligen som att livet rusar förbi.

jag känner en 22åring som gift sig, flera stycken i min ålder som har fått barn, och nu känner jag en 20åring som ska köpa sitt första hus.

är det meningen att det ska gå så himla snabbt?
jag har ju inte ens flyttat hemifrån än..

personligen så får jag panik när jag tänker på barn, hus och giftemål.
är inte alls redo för det, men sen.. varför ska man ha så himla bråttom?

finns väl massor av tid för sånt senare..

.. kan man väl hoppas iaf.