Dag 8 – Ett ögonblick.

Livet är fullt av ögonblick, vissa viktigare än andra.
Man vet aldrig vilka som kommer betyda något innan man har upplevt det.

Eller jo, om jag haft barn antar jag att mitt viktigaste ögonblick hade varit när jag födde det barnet.
Men dessvärre är det inte fallet. Istället ska jag skiva om det där ögonblicket när man inser att man blivit sviken.

Jag hade en pojkvän, M.
Han hade inte kulor nog att göra slut med mig öga mot öga, trots att jag varit hemma hos honom hela kvällen.
Nej, istället fick jag ett sms när jag satt i bilen påväg hem. Jag ringde honom och ville ha en förklaring, varför kunde han inte säga det rakt ut? När jag fick hans svar "vet inte", det går inte att beskriva hur maklös jag kände mig då. Bara fem minuter innan hade han sagt att han älskade mig. Det var det ögonblicket då jag insåg att jag antagligen aldrig skulle lita på en man igen.

Jag hade vänner, som alltid satte sina pojkvänner före mig.
Om vi hade bestämt att vi skulle träffas så kunde dom ringa samma dag och säga att deras pojkvänner ville träffa dom, och att det var något de hellre ville göra. Och när vi väl träffades så satt dom bara och smsade med killen i fråga hela tiden. Första gången det hände var det ögonblicket då jag insåg att jag förr eller senare kom till att bli utbytt även av mina vänner.

Jag hade en vän som behandlade mig fruktansvärt illa, men jag bara tog skit efter skit.
Alla lömska rykten som hon spred om mig struntade jag i, för jag ville så gärna ha bekräftelse av henne.
Sen kom den dagen då hon började med sitt självskadebeteende. Och det ögonblicket när hon sa att det var mitt fel kommer jag aldrig glömma. Det var då jag insåg att vissa gör vad som helst för att dom ska må bättre, även om det innebär att förstöra en annan människa helt och hållet.

Jag har varit med om många dåliga ögonblick och just då rasade min värld ihop.
Det är först flera år senare som jag inser att utan dessa ögonblick hade jag inte varit den jag är idag.

Så det är väl bara att tacka och ta emot antar jag :)