visst känns det fint att vara vid liv en dag till.

jag blir så arg, jag blir så arg på människor.

nu är debatten igång igen, debatten om ifall homosexuella ska få adoptera eller inte.
personligen så ser jag ingen anledning till varför dom inte skulle få det..

vissa har argumentet att barnet/barnen skulle bli mobbade, men vet ni vad?
barn utan homosexuella blir mobbade.
de blir mobbade för sin hudfärg, sin hårfärg, sina kläder, sin dialekt.
betyder det att alla som inte är vita, blonda, har märkeskläder och talar rikssvenska inte ska få lov att skaffa barn eller adoptera?
nej, jag skulle inte tro det va.

det finns även dom som säger att om ett barn växer upp med homosexuella föräldrar så skulle dom "påverkar" barnet så det själv blir homosexuellt.
men vet ni vad, tekniskt sätt, om detta skulle stämma...
borde det då inte vara så att barn som växer upp med heterosexuella föräldrar blir "påverkade" till att vara heterosexuella?
så hur kan det då komma sig att det finns homosexuella överhuvudtaget?
så nej,det stämmer inte, för jag tvivlar verkligen på att alla homosexuella där ute själv har homosexuella föräldrar!

det finns barn där ute som inte har någon förälder, som inte får kärlek av någon..
jag tror att dom skiter i vilket kön deras föräldrar har, bara de har någon.

och jag förstår inte hur ett kärleksfullt homosexuellt par skulle vara sämre föräldra än låts säga ett medelsvenssons par som uppfostrar sina barn i en miljö av bråk och skrikande.
jag förstår inte hur homosexuella inte skulle kunna uppfostra ett barn, när det finns alkohol- och drogmissbrukande föräldrar som försummar sitt eget kött och blod.
jag förstår inte hur homosexuella skulle kunna göra ett sämre jobb än dom som förgriper sig på sina barn, som misshandlar både psykiskt och fysiskt.

men så resonerar dom aldrig.
istället är allt fixerat kring kön, vilket är fullkomligt hopplöst.
homosexuella har inte sämre "parentingskills" än hetrosexuella,
det finns hopplösa föräldrar i alla katergorier, även heterosexuella.

helt ärligt så är det upp till oss att uppfostra våra egna barn, att få dom att förstå att kärlek är kärlek.
man blir kär i en personlighet, inte ett kön.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback