visst känns det fint att vara vid liv en dag till.

hrm.. nu har jag, efter många om och men, läst klart boken.
jag har läst ut breaking dawn.

jag kunde ha gjort det för länge sen, men jag har försökt att dra ut det så länge som möjligt.
det kommer inte fler böcker nu, om inte midnight sun släpps vill säga.
och det gör ont i mig.

nu har jag ingen fantasivärld att drömma mig in i.
men slutet var faktiskt bra, de där två sista sidorna var underbara.

detta var inte min favorit av böckerna, det kommer nog alltid vara midnight sun eller eclipse.
jag fullkomligt älskar eclipse, och ja, hatar den.
men jag vet inte, det är något med den som gör att jag älskar den.
detta är mitt favoritstycke i heela boken:

"He is like a drug to you, Bella." His voice was still gentle, not at all critical. "I see that you can't live without him now. It's too late. But I would have been healthier for you. Not a drug; I would have been the air, the sun." The corner of my mouth turned up in a wistful half smile. "I used to think of you that way, you know. Like the sun. My personal sun. You balanced out the clouds nicely for me." He Sighed. "The clouds I can handle. But I can't fight with an eclipse."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback