visst känns det fint att vara vid liv en dag till.

idag hade vi en praktikant.. en 92a..
snacka om att jag kände mig fett med gammal?
eh.. ja :O

och det roliga är.. han var mitt ansvar.. aldrig har jag sett någon ha så stor respekt för mig.
han gjorde allt jag bad om, han fråga mig hela tiden vad han skulle göra.
asså, om jag bett honom hängt sig så hade han börjat knyta snaran.

men han har en ful ovana. han tar mina verktyg, utan att lägga tillbaka dom när han är klar.
det finns inteord för hur mkt jag skällde på honom för det! sjukt störigt när man håller på med något och så hittar man inte verktygen.
ganska många skällsord användes iaf.
men tyckte nästan synd om honom,. han såg så liten och ledsen ut. så jag muntra upp honom och sa åt honom att skära sönder lite kartonger.

jag är hans gud..
det blir nog inte så svårt att knäcka honom trots allt.

imorgon påbörjas processen, wish me luck!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback