igår grät jag väldigt mycket, och jag fattade inte riktigt varför..
inte förrens det var dags och sova, när jag låg där i sängen och märkte att jag böjade gråta.

sen kom jag på vilken dag det var, den 25 november, för ett år sen igår så sa en person till mig att han inte kunde föreställa sig ett liv utan mig. det var första, och sista gången jag har hört det.
det är skrämmande hur fort saker kan ändras.

jag antar att minnet av det i kombination med boken så utlöstes minnen,
nu när klikken har börjat läsa så kan jag avslöja att edward dumpar bella i början av boken.
och alla dom känslorna som hon beskriver gick jag igenom, jag minns smärtan som om det vore för tio minuter sen.

korkat, jag vet, men jag är ung och dum..
och han tog en del av mitt hjärta, och inte fan lämnade han tillbaka det heller.
jag är inte hel längre, det kan jag erkänna.
det känns fortfarande som att någon slitit ut mitt hjärta när jag tänker på honom, som tur är så händer inte det särskilt ofta, bara vid såna tillfällen som igår, när jag känner mig ensam.

och nej, jag är inte kär längre, jag är för trasig för det.
men vissa personer kommer alltid finnas inom dig, kommer ha en liten plats i ens hjärta.
jag antar att han är min person.

"ta hand om mitt hjärta - jag har lämnat kvar det hos dig"