jag är inte den mest psykiskt stabila i vår familj,
tvärtom,
jag är nog den som blir ett nervvrak och börjar bete mig likt en broccoli av minsta lilla stress.
min bästa vänner paranoia och psykosomatiska symtom är ett plus i kanten <3

vad jag vill komma till med detta inlägget är att jag skulle köra hem från min syster idag.
men mammas och pappas bil, jag gillar att köra den, den är ju sprillans ny, och mamma har ännu inte hunnit misshandla växelspaken särskilt grovt ^^ (sshh, det där sa jag inte högt!)

iaf, jag är en relativt försiktig bilförare, jag kör aldrig snabbare än vad jag kan hantera.
men ändå, hela vägen hem, så var min mamma ett nervvrak.

det var som att jag hade övningskört för första gången, hon borrade in naglarna i bilsätet..
och så fort en bil bromsade 50 meter framför mig (ja, det var verkligen 50 meter!) så stampade hon med båda fötetrna i golvet och skrek : BROOOOOMSAAAAAA!!!
jag skojar inte när jag säger att bilen framför bara nuddat bromspedalen i 2 sek, och så höll det på, hela vägen hem.
tillslut fick jag damp, man blir fan livrädd när hon skriker för minsta lilla.
och det är inte bara så att hon gör det med mig.
hon gör det med alla hon åker bil med, såfort det inte är hon som kör.

den som säger att jag har psykiska problem.. har aldrig träffat min mamma!