visst känns det fint att vara vid liv en dag till.

det gör ont i mig att se dig så ledsen, jag vill trösta dig, och säga att allt kommer ordna sig..
.. men kommer det verkligen det?

jag vet hur du mår, jag vet hur det känns..
det bästa är väl att låta det ta den tid det tar,
och bara finnas här för dig under tiden,
så som du fanns där för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback